Sent by Ruslania.com promptly from Helsinki, Finland.Description:Teaterkungar abdikerade, stjarnskadespelare motte ensembler, privatteatrar fick konkurrens av stadsteatrar och sa smaningom ocksa av lansteatrar och fria grupper. I stallet for om hovteater talades det om arbetarteater och trafiken mellan huvudstadens scener och landsortens blev livligare och foremal for utredningar och betankanden. Se dar nagra av sardragen i det forra seklets teaterliv.

I det avslutande bandet av trebandsverket Ny svensk teaterhistoria beskrivs forandringarna av teaterns villkor under 1900-talet och dess verkningar pa teaterns former och uttryck. Vi far folja saval modernismens genombrott som folkteaterns fornyelse. I centrum for framstallningen star teaterforestallningarna med deras moten mellan konstnarer och teaterpublik. Av en rad fordjupande analyser av dessa handelser, vilkas varaktighet ar stundens, framgar det, att svenskt teaterliv under arhundradet ar lyckligt lottat med djarva regissorer och scenografer, som satt sina signaturer pa teaterns framgangar. Men utan starka skadespelare och ensembler hade det inte gatt. Det blir lika tydligt. Teatern ar en kollektiv konstform dar ocksa publiken hor till medspelarna. Med olika utgangspunkter ar det denna rikedom som skribenterna fangar i sina beskrivningar av trender, tendenser och aktorer och som ett rikt bildmaterial illustrerar.

All historieskrivning utgar fran tolkningar och baseras pa urval. Andra forskare skulle kanske ha lyft fram andra forestallningar och satt ljuset pa andra aktorer. Helheten kan inte omfattas och det som har valts ut for att beskriva 1900-talets teater berattar ocksa om det som inte getts plats. Varje kanonisering kan och bor ifragasattas. Varje tid gor sin historieskrivning.